Den ene sjöng med och lärde upp Anni-Frid
Lyngstad. Sydde en gång
i Parken ihop
hennes spruckna scenkläder på scenen
så att hon fick klippas ur kläderna efteråt
Den andre är självlärd musiker och har först
på senare år
ställt sig på scenen
Tillsammans är de dansbandet Good Boy's. En orkester som låter som ett helt storband
Lars Blomqvist, 63, och Jan Berggren, 57,
har spelat ihop i ett par år nu. Kallade sig först för Nyforsens Danskapell. Vilket antyder
vilken stadsdel de två Eskilstunaborna
känner sig hemma i
- Arrangörerna tyckte namnet var för långt
Kostade för mycket när de skulle annonsera,
säger Jan Berggren med ett leende.
Stora meriter
Annars är det Lars Blomqvist som pratar
mest. Så är han också van att öppna munnen, sångare som han är.
Med stora meriter trots att han aldrig ens spelat in någon skiva.
Arbetade i 40 år
på tidningen Folket, halva den tiden som grafiker, och fritiden,
den var dansmusikens.
- Jag har spelat trummor och sjungit, säger han blygsamt med glimten i
ögonvrån.
"Blomman" som han kallas, kunde en gång ha valt sångarbanan fullt ut.
1956 vann han en landsomfattande vokalisttävling, Flugantävlingen,
arrangerad av Veckorevyn.
- Efteråt kom många erbjudanden, men de flesta tackade han nej till.
Han sjöng ändå tillsammans med flera av den tidens storheter, som
Sonya Hedenbratt.
TV blev det också.
Lärde upp Anni-Frid
1953 sjöng han till då mycket välkända Åke Ejdetjärns. Sedan blev det
Bengt Sandlunds 15 man starka storband. Där Anni-Frid Lyngstad gjorde
ung debut.
- Jag lärde upp henne, konstaterar "Blomman". Vi sjöng ihop under en
åtta - tio år.
Det var under den tiden han fick sy ihop Anni-Frid.
- Det var i Eskilstunaparken. Anni-Frid sydde själv sina scenkläder
och de höll inte.
Den här gången sprack de på flera ställen. Jag fick hastigt ragga
ihop nål och tråd och sy ihop. Efteråt fick vi sprätta henne ur kläderna.
Ett minne han inte glömmer.
Han gillar fortfarande storbandsmusiken.
Även om han som trummis och sångare i 22 år spelade i det mindre
formatet,
hos Bröderna Johansson.
Samma smak
För två år sedan slog han sig så ihop med Jan Berggren.
- Vi träffades för några år sedan i en orkester som nu är upplöst.
Vi tyckte om samma musik och beslöt att tillsammans gå vidare.
Vi tyckte likadant om hur dansmusiken skulle låta, säger Jan Berggren.
Han har sedan barnsben kämpat på med musiken hemma, mera sällan
inför publik.
Nu tog han och "Blomman" och testade. Det fungerade och
Nyforsens Danskapell började sin segerturne.
- Första jobbet var i Västerås, minns Jan Berggren.
De repeterar mycket. Flera timmar varje vecka, har sedan spelningar
främst i helgerna.
- Mycket förarbete, säger Jan Berggren, sedan spelar vi efter publiken.
På begäran, vi har en repertoar på cirka 200 låtar, kan också skifta tempo
om så önskas. Gammalt eller modernt. Mest 50-och 60-tal men också
Svensktopp och 40-tal.
Publikkontakt
- Båda tycker det är roligt med den personliga kontakten med publiken.
Ofta kommer arrangörerna fram och ger beröm och vill boka om.
- Vi spelade för pensionärer på Hammaren i Eskilstuna, berättar Lars
Blomqvist. Man sa åt oss att dansen troligen skulle ta slut vid 22-tiden.
Då skulle inte pensionärerna orka längre. Vi fick hålla på tiden ut,
till 24, alla var kvar. Sånt värmer.
Sång på svenska
Vanlig dansmusik, med sång på svenska. En reservorkester redo om
sjukdom skulle slå till. Det är mycket att tänka på.
- Jag har suttit och spelat trummor när jag hade 40 graders feber,
säger Lars Blomqvist, det ska mycket till innan man ger upp.
Good Boy's låter som ett storband, men det är "bara" Jan Berggren
som spelar.
Lars Blomqvist ägnar sig åt sången. Att det låter så mycket
beror på musikmaskinen.
- När vi övade en eftermiddag i replokalen gjorde arbetare ett jobb
i ett rum bredvid, berättar Lars Blomqvist. De hörde oss och efter
en stund öppnades dörren och en av dem tittade in.
- "Hur många är ni, är ni bara två?". Hans haka åkte ned
och han såg för dråplig ut.
Klarar det mesta
Ett elavbrott under dansen vore en katastrof. Men så länge
strömtillförseln fungerar klarar Good Boy's det mesta.
"Blomman" sjunger och Jan Berggren spelar. Sjunger också andrastämman.
Med hjälp av tekniken och instrumentet sjunger tre flickor i kör,
dragspel och blåsinstrument hörs, fiol också om det behövs.
- Syntmaskinen är bra, säger Jan Berggren, som själv kan spela allt
utom gitarr.
Till och med hawaiigitarr och countryns steelegitarr klarar han av.
- Men då måste jag använda lite tejp, erkänner han.
Självförtroende
- Mycket repetition, funderar han vidare, det är inte bara att gå upp
på scenen,
repetionerna tar mycket tid. Om folk bara visste.
- För att stå på scenen behövs självförtroende, och det har vi, säger
Lars Blomqvist. Man måste också ha roligt när man möter publiken.
- Och det är lika roligt varje gång någon kommer fram och frågar
"är ni bara två, var är alla de andra".
- Han berättar vidare att Good Boy's inte bara spelar dansmusik.
- Man kan också bjuda på en show.
- Men den går att dansa till, och det gör ofta publiken, säger Lars
Blomqvist.
Dansvänligt
- Lars Blomqvist och Jan Berggren håller på för att det är roligt.
- Många glada människor dansar, även om gammeldansen har minskat,
säger Lars Blomqvist.
- Han är inte orolig för att jobben ska sina.
- Vi spelar dansvänligt, de som hört oss är positiva och arrangörerna
får ett helt band till priset av två musiker. Priset spelar roll.
- Framtiden är ljus för Good Boy's, som marknadsför sig som det
spelglada tvåmansbandet som låter stort.
Hans-Gunnar Karlsson